En hälsning från oss i arkivet:

Lämna gärna kommentarer om du har tankar, funderingar eller annat som kan vara av värde. Det är alltid trevligt med respons från läsarna - vare sig det är egna frågor eller svar på frågor från oss skribenter. Tack på förhand!

fredag 27 november 2009

Nosgrann

Om man är känslig för lukter så är man nosgrann. Ordet finns t.ex. i Hälsingland, Järvsö .

/L

tisdag 24 november 2009

I röda rappe

Har hittat några roliga ord i arkivet. De är från två olika sockar i Hälsingland.
Arbrå:
- Krimug: förkyld-snuvig
- Hääler: klädd så att man ej fryser eller orkar utföra visst arbete på den matransom man fått.
- I röda rappe: omedelbart
- Pynta: gödsla ut

Ovanåker:
-lyssen: glänta i skogen
- låjen: förvåren
- Lymta: smyga

/L

fredag 31 juli 2009

Ordet täv

Jag kände inte till det ordet förut, men det finns lite roliga beskrivningar på vad det kan betyda (det finns en hel radda betydelser för övrigt):

täv s.
egendomlig utdunstning från vissa menniskor och djur (Hälsingland, Bergsjö sn,

lindrigt illaluktande (Jämtland, Revsunds sn)

eller

stank af urin (Jämtland, Hammerdals sn).


Ha en trevlig sommar förresten! Vi skingras från arkivet (för den här gången).

/A

torsdag 30 juli 2009

Om eldar

"Han karar sig ur askan opp i elden", om den som slutade ett arbete för att ta ett annat
"Jag sitter mellan två eldar", när man hade att välja mellan två saker och inte visste vilken man skulle välja.

Bra uttryck nu när höstterminen börjar närma sig så smått kanske.

Dalsland, Valbo hd, Råggärds sn

/A

onsdag 29 juli 2009

Gök-skiten

Lite mer kul "kuriosa", eller vad man ska kalla det:

"Om man gick på fastande mage om morgonen och råkade få höra göken för första gången på året, så sade man att man "blitt jökaskiten", men det talesättet var endast i nedsättande bemärkelse."

Östergötland, Svinhults sn, Ydre hd

/A

tisdag 28 juli 2009

Var det verkligen bättre förr?

Dagens ungdom och levnadsvanor har det ju alltid klagats på. Ett exempel hittar vi här:

"De är då gremmeliheta rent va överflöa har stigi. Då ja' va bar, törska ja meg i röva me tymlingen ja"

(tymling=tumme)

Hälsingland, Bollnäs sn.

Hmm... vi kanske ska glädja oss lite åt utvecklingen iallafall?

/A

Göra tillbaka

"Om en person tittade en häst i munnen, å det blev något fel med hästen sen, så hade den som tittade 'förgjort' hästen. Då fick de gå å söka en klok gubbe som kunde göra tebaks'et."

Närke, Örebro hd, Axbergs sn

Det är mycket man lär sig i arkivet som man inte kände till förut!

/A

måndag 27 juli 2009

Puss



Här kommer ett belägg från Enånger i Hälsingland.

tryn-färdas v.
'kyssas'

/L

Månen

Nyligen var det 40 år sedan någon gick på månen. Med tanke på det så kommer här är ett inlägg om månen.

I Norrbotten har de olika namn för gubben i månen.

1)
tjär(u)-David
'mångubben, gubben i månen'
Norrb., Överkalix sn

2)
tjär-Sigfrid
'gubben i månen'
Norrb., Nederkalix sn

I Hälsingland, Ovanåkers socken, heter månen "tongle" och fullmåne är "tongelolle".

/L

torsdag 23 juli 2009

Du är en tussilarv!

Här kommer användbara ord för dem som är sura på sin kille. Hellre att man använder dessa ord än idiot, skitstövel etc. Det låter gulligare och de är inte lika uppenbart negativa. De här orden kan fungera om man är lite småsur.

tall s.

Jämtl., Bergs sn
n Tussilarv = skräp till karl
n Tuss = opålitlig person

Ha en bra dag!
/L

onsdag 22 juli 2009

Nyfiken i en strut

Här är ett belägg som stämmer bra in på mig.

tittifett s.
Dalsl., Vedbo hd, Ärtemarks sn
tittifett "nyfiken människa"

Visst är det sött!

/L

tisdag 21 juli 2009

Tandfest

Det är alltid kul med fest. I Uppland har det funnits något som heter tandfest.

UPL. Börstil o. Vaksala m.fl. snr
tandfest s.
liten festlighet med kaffedrickning till firandet av framsprickandet av den första tanden hos ett barn; "Det skulle vara lite festligt när ungen fick första tand', men det var för husfolket bara. Då skulle vi ha kaff å lite gott kaffebrö'. Man var glad när ungen börja' få tänder, det var tandfest."

Kan man fira något, så ska man fira det!

/L

måndag 20 juli 2009

Party

Om du går ut och festar kanske du ägnar dig åt gumpjakt/dumpejakt:

Oanständig dans, otuktigt sällskap åkk umgiänge.

(Västergötland).

När man har intagit lite alkohol kan det även hända att man kläcker ur sig saker man inte skulle ha sagt i nyktert tillstånd.
"ja ä full å hä går över, men du ä dum å hå går allri över", sa XX, när dom trätt på X för att X skulle sluta supa. (Dalarna)

Ta det lugnt i sommarkvällen!

/A

Smärtsam lek

Leken nedan kommer från Korsberga socken (Vartofta hd, Vgl. 1930) och kan kanske passa vid ett väl valt tillfälle, på en strand, nära svalkande vatten - varför? Jo, läs mer.

______________________________

Skålla grisen

Leken tillgår så att man ganska hårdhänt vrider fötterna på en barfotad person, och derefter med fingrarna [...] på bakhanden slår till foten tvänne gånger.

______________________________

Lite smärtsamt kan det bli, men den som är med i leken får leken tåla!

C

Synonymer funna; vi behöver inte längre bresa.

Det är inte varje dag man behöver ett ord fenomenet att sitta bredbent, det kan jag medge. Trots detta har jag många gånger undrat mest för sakens skull vad det egentligen kan finnas för ena alternativ. Nu äntligen har jag kommit över ett gäng fynd som helt klart kan ersätta det norrländska bresa.

Först ut är belägget grena från Småland (S. Möre hd, Torsås, 1936) som beskriver en viss herre som "grenade så brett" så att det var läge att tala om det för offentligheten. Några andra som grenade märkbart var norrbottniska flickor med "fallenhet" för stora pojkaktiga kliv över gärdsgårdar (o. dyl.) som valde att kliva över i stället för att krypa [under]. Hon hade s.k. grenalår. Minsann. (Nb, Töre sn., 1936)

Vidare följer verbet gresa som i Medelpad och Småland och på Öland betyder att gå med benen "vidt skilda". Däremot är det i Halland en mer avslappnad inställning till det hela, i förklaringen 'ligga i sängen och dra sig'. (Viske hd, Värö, 1971) Belägget har inkommit till samlingen långt senare än t.ex. Ölandsbelägget, som är från 1870-talet, plus att de andra landskapen representeras med sena 1800-talsbelägg i betydelsen bresa. Har vi fått en betydelseförskjutning, tro? På Öland fungerar också verbet gridda i samma betydelse.

Tydligt är att ordet skrefva har synonymer som låter mycket finare och att latin kan säga det minst lika bra: vericare.

C

torsdag 16 juli 2009

Ordspråk

gås-lort

"Förgyll gåslorten, så ä ändå lort i botnen."

Kloka ord från Östergötland.

/A

Medecintips

Här kommer ett medicintips från Ragunda socken i Jämtland.

tall-droppe s.
En medecin bereddes av ormbunksbrännvin = brännvin vari färska ormbunksblad fått stå och "draga" en längre tid och talldroppar, som blandades i lika delar, nyttjades dels till utvärtes smörjelse vid gikt eller reumatism, dels vid magtrassel (ej diarre) och var en matsked vanligaste dosseringen.

Medicinen för diarré är en dryck av talldroppar och torkade alhängen. Den skulle stå minst ett månvarv innan den var fullt verksam.

/L

fredag 10 juli 2009

Tips till syjuntan

Ett belägg från Råggärds socken i Valbo härad berättar om vad man brukade göra när man hade syjunta. Det var så är det gick till i Dalsland:

När det var flera fruntimmer som hade stickningar brukade de ta "måleträ" för att se vem som var "raskast te binna". De mätte då ut lika lång tråd på allas nystan och gjorde knutar där för att se vem som blev först färdig med den avmätta tråden.

Det här är en tävling som borde vara standard på alla stickningar!

/L

torsdag 9 juli 2009

Fylleri

Jo jo, är det inte lösaktiga fruntimmer, lata, smutsiga eller tjocka människor eller sex och samlevnad (nåja, mest sex) så är det fylleri. Exempelvis kan vi från Värmland (Färnebo eller Fryksdals hd) läsa att "Bättre en sup om morgonen än att gå hela dan ock ingen få". Jag vet inte om det är något att uppmuntra till. I vårt arkivmaterial finns också beskrivningar om andra människor, "utomsocknes". En informant från Härads sn, Åkers hd i Södermanland berättar om en liten resa: "Ja ga mej te Eskelstunä ... Men där va di så jevlugä te supa". Vi kan väl anta att informanten själv inte var så positiv till detta drickande.

/J

Kvinna som springer runt

Här är benämningar på kvinnor som ofta är ute och springer.

tamp-maja s.
Årsunda, Gst

kvinna som ofta är ute och springer i byn (utan ärende)


tjampa s.
Årsunda, Gst

kvinna som gerna springer omkring i gårdarna och pratar


Jag undrar om sådana kvinnor har bra kondition.

/L

Gubbar

Sammansättningar om gubbar finns det många.

Gubbfnask är till exempel en liten oansenlig gubbe (V. Göinge hd, Skåne), medan gubbfläsk är "en ålderdomen åtföljande korpulens" (Närke, Gällersta).

Den som har lite gubbfläsk har kanske ätit någon av följande rätter på samma ord-tema:

Gubbjuck är en maträtt bestående av fett spad med söndermosat bröd (Värmland, Älvdals hd).
Gubb-knas, kallas skämtvis kokta ägg eller äggröra (Småland).
Gubbaknorrar, ett slags kakor (Skåne).

/A

God morgon!

Här kommer en morgonhälsning från Orust i Bohuslän:

Sola står app å skener så gôtt.
No ä de tili môra,
no får du inte drila å sôtt;
legg inte där å lôra!
Foglar de synger, kacken han gal.
Bådar ä ude, môrnarn han mal.
Smen han ä i si smeja.

/L

onsdag 8 juli 2009

Romantisk vers

Vers upprepas
Flyg Öster, flyg Vester, fly åt Söder flyg åt Nord.
Ock skynda dig dit der min älskade bor.

och åt det håll Gullhönan flyger, derifrån skall den älskade komma.

Söt vers från Närke. Vi behöver lita lite mer på sånt där ibland ;)

Gullhöna = nyckelpiga (för den som inte kände till det - till exempel jag).

/A

tisdag 7 juli 2009

Puffik.

En del ord och uttryck är roliga i sin enkelhet. Guldkorn skulle man kunna kalla dem.

Puffik s. "Rundlagd, rundmagad person, helst med feta kinder". Dä va allt en tjåkken puffik. (Värmland, Älvdals hd)

Pullidruttare s. "Smutsig person". Det luktar pullidruttare = det luktar osunt. (Södermanland, Daga hd)

/J

Gröt-stänge

Det är bra att äta mycket nu i regniga tider!

Gröt-stänge s. Värmland, Älvdals hd, Gustav Adolfs sn.
Som efterrätt på gröten åts smörgås med korv eller dylikt. Detta kallades "gröt-stäng". Detta kallades så, för att ej gröten skulle "komma upp tillbaka", som man uttryckte sig.

/A

måndag 6 juli 2009

Olika folk?

"Ur husförhör: prästen frågade, kan du Måns Johan nämna tre folkslag, svaret blev
sjöfolk, dalfolk å kvinnfolk"
Hursförhör i Sandbro omkring 1870-talet.

Jo jo, det är inte alltid så lätt.

/J

fredag 3 juli 2009

Den som gapar efter mycket...

Detta med att genmäla (Vgl, Vartofta hd, Dimbo sn, 1934), dvs. att svara på frågor och tilltal, kära läsare, och inte bli misstolkad, har sina sidor. Ibland, helt utan anledning gavlar man medan man 'står och hänger; yppar en hemlighet' och man gör en groda. Ordet gavla kommer från Stora Tuna i Dalarna (1924) och alla som har fått den lilla rösten i huvudet som säger: "Fy!" kanske känner igen sig. Det var ju inte meningen, men man är allt som ofta gin (Ögl, 'benägen', 1817) att häva ur sig smaskiga detaljer. Var du ful i mun? Är du rent utav munkåt? Du är i sådana fall inte ensam - historien förtäljer att den som talade rent språk i erotik under 1930-talet i Vartofta hd, Korsberga sn, ofta kom att kallas munkåter.

En dag får vi säkert gassa (Vgl, före 1766) för ev. uppkommen skada. Men om du och jag väljer betydelsen 'hämnas' istället för att 'betala' kanske vi får samtala med Gnister-Morfar, närmare bestämt Gammel-Jerk: hin håle själv, och inte käre Gud Fader.

Den dagen, den sorgen.

C

Stavning

Ibland undrar man lite över hur det egentligen stavades förr i tiden... Stavade man som man tyckte var fint eller fanns det lika många regler som idag?
Här kommer ett exempel:

Gräsängk, sv. en mann, ifrånn hwilken hustrun på någåñ tid har schilt sig, äller bårtrest, dåkk ej lgåwligeñ.

Detta belägg är från 1772, Västergötland. Tänk vad stavningen har ändrats! (Eller är det så att man stavat så för att det ska låta mer likt uttalet?)

/A

torsdag 2 juli 2009

Fler djur

Ett annat djur som man kan hitta i samlingarna är tak-höken. Belägget är från Vika i Dalarna. Men egentligen är det inget djur utan det är "en som är vig och djärv att kliva på tak".

/L

Vilka djur kan man hitta i en tall?

När jag höll på och sortera sammansättningar till ordet tall så hittade jag några intressanta belägg. Visste ni att det finns en tall-björn, en tall-abborre och en tall-ko?
Men de är inte vad man kan tro att de är.

tall-björn s.
Häls., Ramsjö sn
benämning på ekorren

tall-abborre s.
Gästr., Valbo sn
är antagligen benämning på vattenödlor

tall-ko s.
Gästr., Hille sn
kotte

Nu blev det inte lika roligt. Jag som hade tänkt mig en björn, en abborre och en ko sittandes i en tall!

/L

onsdag 1 juli 2009

Ett oqwädingsord

Det finns flera roliga betydelser och framförallt förklaringar till groff-ord:

Groffel s, Östergötland
ett oqwädingsord till en tjock och fet storätare

Groffe s, S Vedbo hd, Småland
lortaktig karl

Gråffel s, Småland
benämning på en ohysad person,

råbarkad individ (N Vedbo hd)

och så den mest detaljerade förklaringen:

Gruffel s, Tunaläns hd, Misterhults sn
storvuxen man (men samtidigt "gå-på-ig")
Han ä då en redi gruffel = han är då en väldig man och framfusig.

Helt klart verkar det inte vara ett så positivt ord.

/A

Det här med barn...

Nuförtiden är det svårt att veta när man ska skaffa barn. Ska man ha köpt lägenhet innan, ska man vara gift och ska man ha fast anställning? Kanske ska man ha alla dessa saker. Barn är ofta något som planeras.

Från Nordmalings socken i Ångermanland finns det här belägget:

takst s.
en portion av viss storlek (kunde räcka till 25 bröd), som man tog ur 'stöpen' (se d.o.) och lade upp på bakbordet. Av 'tagsen' tog flickan sedan degklimpar, lagom stora att bakas till bröd. Om hon inte fick det att gå jämnt, så att den sista degklimpen inte blev ett helt bröd, betydde det, att hon skulle få barn, innan hon gifte sig.

Så vill ni veta när ni ska få barn är det bara att börja baka!

/L

onsdag 24 juni 2009

Gnöla

Jag älskar de gamla beskrivningarna av vad orden innebär! Får nästan lust att börja prata så.

gnöla v.

Sjunga med lykter mund eller för sig sjelf.

Norrbotten, Piteå sn

/A

tisdag 23 juni 2009

Go ko

God a. Västbo hd, Långaryds sn, Småland.

En prästfru sade till sin piga:
Lukkta du koe, lukkta du goe
(luktar du ko, luktar du go(tt))

De hade lite konstiga luktideal på den tiden verkar det som.
Man kanske borde börja med kodoft på flaska? ;)

Hafv en treflig eftermiddag
/A

Ett litet förkunnande om bröd

En längre liten harang som slutar såhär:

Ingen fick smaka varmt bröd, ty då blev dom lata, det sades om lata menniskor den der har inte brått äftäre en når han får smör på varnt bröd.

Man ska alltså inte äta bröd om man vill hålla sig "olat"?

från Söd, Oppunda hd, V. Vingåkers sn.

/A

onsdag 17 juni 2009

Gnosp

Gnosp s. Blekinge, Sydöstra

Munsbit af något godt; jämför "nattgnosp".

Som att fyllekäka ungefär kanske? Donken och dylikt kanske borde införa det som en meny? Nattgnosp, inkl. pommes och läsk. Skulle vara något...

Gnospa = äta hastigt och ifrigt.


/A

tisdag 16 juni 2009

Gnola och gno

Hittade underbara förklaringar!

gnola v. (Hälsingland)

a) sjunga sagta för sig sielf

b) tala för sig sielf eller morra emot

c) gnaga och äta på något som är hårdt

Själv känner jag bara igen det första betydelseområdet!

Verbet gno tycks även ha en lite liknande betydelse:

"Han talar innom sig och täncker inntet godt", Dalarna, Näsgårds socken.

Trevlig eftermiddag!
/A

fredag 12 juni 2009

Jänta

Ofta när vi sorterar arbetar man under en tid med samma ord. Då lägger man också märke till att ett ord kan beskrivas på väldigt många sätt. Ibland finns det en beskrivning av ordet i sig, ibland är ordet med i en beskrivning av någon annat och väldigt ofta finns ingen historia bakom ordet alls (endast uttal, uppteckningsort, insamlare och år).

Jag arbetade under en stund med Jänta. Här kan vi se en enkel beskrivning av ordet, från Valbo sn i Gästrikland: ”Den vanligaste beteckningen för flicka är jänta.” Det roliga med detta är att det upptecknades 1941, samma år som en uppteckning i Råggärds socken i Dalsland berättar att ”Folk från Norge kallades norskar. En flicka från Norge kallades jänta. En flicka härifrån skulle tagit detta tilltal som ett skällsord.” Det är alltså stor skillnad på om detta är ett positivt, negativt eller ett neutralt ord. Längre beskrivningar hittar vi upptecknade från Hälsingland: ”Som ungdom anses båda könen mellan 15 och 25-30 år. Ungdom består av pojkar och jänter, (förr gossar och stinter). De som var ogifta vid 30 år, blev gammeljänta respektive gammelgosse. Benämningen giftasvuxen förekommer” (Arbrå socken). Genta s. ”[K]allades en gammal piga, som kommit på öfwerblefna chartan, och förlorat alt hopp om giftemål” (Delsbo socken. Notera den mycket charmiga stavningen av överblivna kartan!)

Jänta förekommer också en gåta, från Grangärde socken i Dalarna:

Vit som krita å svart som beck
Dansär som e jänta
Å gnäggär som en häst

Kommer ni på svaret? Just det, en skata.

Men vi är inte klara med utredningen om jänta ännu. När huvudordet är färdigsorterat har vi alla sammansättningar och avledningar. Jag nöjer mig med att citera en sammansättning i dag, ordet Jänt-leda från Hedemora i Dalarna. Ordet betyder avsmak, olust för flickor. ”Hon sydde på honom avsmak för flickor (sade om en kvinna, som sydde i en knapp eller på annat sätt lagade ett plagg, som en yngling hade på sig. Motivet kunde ju vara svartsjuka. Gammal tro som senare togs mera på skämt).”

Men vi ska väl inte sluta med någon olustigt eller tråkigt? Nej, ibland är det de korta beskrivningarna av ett ord som är de roligaste. Som denna, även den från Grangärde i Dalarna:

”Så härligt” sa Robert, när han låg mä jänta.

/J

torsdag 11 juni 2009

Små historier

En del historier är väldigt roliga i sig trots att de inte innehåller några speciella dialektala ord eller uttryck. I den här historien har vi visserligen pes men det är något med historien om den manliga gemenskapen som jag fastnat för. Nu för tiden är det ju nästan bara kvinnor som går på toaletten tillsammans. Namnen är anonymiserade.

”samtidigt ställde Oskar sig vid ytterkanten av flotten och tömde sin blåsa i en lång stråle ut över sjön. Flera andra gjorde likaledes. Även Per [ ] … När Per kom tillbaka till de andra flinade några av de yngre och John [ ]frågade spydigt: ”Va har du hatt för däg, som stått å klämt på pes’n så länge?”

/J

onsdag 10 juni 2009

Präster

"Spring, spring, pojka! Ser I inte! Preste'a kommer!" Så kunde det tydligen låta på en skolgård i Västergötland på 1880-talet. Ett belägg berättar:
"Den vanliga benämningen för skollärarne, som ofta voro prester. Genom den dubbla tjensteårsberäkningen var skolan en genväg att tidigare komma åt ett pastorat, för hvilket man ansåg sig bäst beredd genom att utnöta sin bästa mannakraft på dumma skolpojkar."

/J

Äntligen tillbaka med ett gnadder!

Äntligen är man tillbaka, ej ännu inne i arkivet men likväl utanför. Mina kära kollegor har hållit liv i bloggen under året och nu ska även jag börja ta mitt ansvar.

Idag har jag suttit och både gnåddat (skrattat högljutt, Bara hd, Oxie hd) och gnattrat/gnaddrat (småskrattat/fnittrat, Västerbotten och Bara hd) åt avigsidan.se. Helt fantastiskt rolig ibland!

Sidd uti här å gnaddra, för att citera Bara hd.

Vi hörs!
/A

onsdag 3 juni 2009

Kärlek

Lite kärlek mitt i veckan, från Ugglums socken i Västergötland.

Begreppet älska uttrycktes med ’töcka om’, ’vara kär i’, ’lika’.
”Han va kär i’na.” ”Den maten likar mä inte.” ”Pinkär (över öronen förälskad)”. ”Töckefrö (medel att uppväcka kärlek)” En sympatisk människa har ”töcke mä sä (tycke med sig)”. Om en flicka som har tur hos männen säger man att ”ho ä i sånt pojkatöcke (även karatöcke)”

/J

tisdag 5 maj 2009

Vabba

Efter att ha hittat Vabba som substantiv i våra samlingar kommer jag nog skratta för mig själv varje gång en förälder är hemma med sjuka barn i fortsättningen.

Vabba s.
"Uttryck för en otympligt tjock kvinna" (Hedesunda sn. Gästrikland)

/J

fredag 3 april 2009

Hårda lekar

Vi har sett det i arkivmaterialet förut: att leka behöver inte vara roligt, det kan också ha varit en hård kamp som följande belägg visar.

Pecka. Hälsingland. Alfta sn. 1929.
En egendomlig, hård och fantastisk lek fortlevde här till inpå 1890-talet. Den kallades ”pekka” och hade till synes en viss släktskap med boxning. Tummarna lades inuti handen som knöts varvid en hård knöl uppstod vid tummens rot. Med denna knöl sökte man då träffa sin motståndare så hårt som möjligt, pekka honom, var som hälst på kroppen. Leken tillgick ungefär så här: Någon i ett sällskap ungdomar kunde plötsligt låtsa sig vara mäkta vred, som skulle han ha blivit groft förolämpad av någon. Han ställde sig framför den han tänkte utmana med orden: Kallar du mig ”pekka skitkär” (dålig karl). Antog den andre utmaningen svarade han: Ja dä gör jag, varpå de båda kämparna började kretsa kring varandra på det mest vidunderliga sätt, ganska mycket liknande orrtuppar vid lek, detta i både rörelser och läten. Man smackade, väste och framstötte egendomliga utrop: ”hä- hä, du!” sade man vid varje fullträff. Man gapade och blängde med ögonen och greps av formlig extas. Leken fortsatte allt vildare tills någon blev så mörbultad, att han måste rymma fältet.

/J

måndag 23 mars 2009

Brännvin.

Ett inlägg med charmig meningsbyggnad som kanske talar bäst för sig själv.

Peppar- brännvin s. Öland, Gräsgårds hd, Ventlinge sn. 1948.
"Bränvin i många [i monga] former fans. Peppar- bränvin en sup mot magvärk Spansk peppar i Bränvin för att förtaga värk i alla lemmar, å kroppen i övrigt. Dos ½ vanlig sup av dätta en gång dagligen för ett helt år, monga blevo botade härmed, män moste komma ihåg sig, gick ej ann att glömma supen [min kursivering]. Kovaljbränvin, malörtsbränvin, två å Bränvin för senskador. Bränvin å svingalla tillsammans, för ömkyla wtt gott medel. Enbärsolja å bränvin för värk, som linnimänt."

J

onsdag 18 mars 2009

Pengar.

Att i dessa kristider sortera ordet pengar/penningar med dess sammansättningar och avledningar ger lite perspektiv på tillvaron. Dessutom får man som vanligt en del skratt, vilket tillsammans med vårsolen som gör en sällskap på väg till arbetet, verkligen förgyller dagen.

I Västergötland, Vartofta hd, Korsberga sn använde man så sent som 1932 ordet Penning- gråtare för en person "...som är rädd för utgifter”. Ett träffsäkert uttryck som säkert skulle passa på en löpsedel idag ("Extra! fler penning-gråtare sedan förra 2008").

Ett annat uttryck som använders i Västergötland är Penning- karl. Betydelsen är väldigt enkel, en rik man. Men det finns också små historier kring detta ord, och denna är upptecknad i Vartofta hd. Valstads sn. 1933:
"[sedan en trashank på auktion lagt fram halva köpeskillingen för gården på bordet] 'hara darinne di ble sum di hade fått en spann kållt vatten över sä å di dra’nte på munn å grina länger, för nu så di, att di hade mä en pängkar å jära å att dä’nte allti går å döma hunn ätter håra'"

J

onsdag 11 mars 2009

Patt-länk

I dag lägger vi oss på en lite lägre nivå än i föregående inlägg. I en diskussion om allmogedräkter i Villands hd (Skåne) finns upptecknat:
"Men 'pattalänken' var den kedja, som bars om halsen, med en vidhängande länk, afslutad med ett hjärta, eller en röd sten, och som mödrarna bar när de ammade sina barn, för att freda sig mot otyg och alla mörkrets makter, och all civilisation till trots, är den ännu i bruk, för jag såg den i går senast."

Detta belägg är från 1926, och funderingarna blir ju då om det fortfarande i dag, civilisationen till trots, används för att hjälpa mot mörka makter.

J

torsdag 19 februari 2009

Rifalls-baggar och By-galtar i Dala-Bergslagen

I arkivet går att hitta många små samlingar med diverse smått och gott. Denna sena eftermiddag i februari, när det egentligen fanns annat att göra, bestämde jag mig för att se över vad som finns om öknamn i sammansättning med andra namnkategorier. Efter hand jag antecknade mina fynd fann jag att djur är en mycket vanlig efterled.

Några djur är återkommande oavsett ort, men de flesta är unika och endast kopplade till just det området. Bringsjöbergs-uvar och Grangärde-uvar är exempel på öknamn på innevånare från Bringsjöberg, respektive Grangärde. Även mygg har fler byar i sin makt: flo-mygg ’folk från Dala-Floda sn.’ och Olsjö-mygg.

Innevånare från By socken kallades för By-galtar eller enbart galtar, medan boende i Grangärde kallades getingar (vid sidan av uvar). Garpenbergs-hundar nämns åtskilliga gånger och likadant är det med gäss från Dala-Järna sn. Om Gagnef sägs det att Gangs-karlarna var ute på körningar runt om i området, så vida att de verkade vara överallt alltid och kallades således för flugor. Enligt informanten var det ”förenat med livsfara att vifta med en flugfångare framför näsan på en gagnef-karl”.

Mockfjärdsinnevånare benämndes fjärilar och folk från Fällingsbo i Västmanland gick under öknamnet lutfiskar. Det är inte helt logiskt att utifrån det här ana mönstret i uppdelningen, eftersom en del orter, till exempel Stora Tuna, har åtminstone fyra olika benämningar: Tun-fässingar, -hukaner, -mjöggare, -strutar. Mer ovanligt, likväl belagt, är Torsbergs-tordyvlar, Rättviks-grisar och Rifalls-baggar.

Vem var det som en dag bestämde sig för att en del skulle vara hundar eller lutfiskar, och andra uvar eller gäss? Var det månne vår vän, den s.k. "Dagens Nyheter" (skvallrande kvinnfolk som gick under detta namn), som förde med sig skvallret från by till by och skapade normen för öknamnsbruket? Kanske är det något att undersöka djupare en annan sen eftermiddag, för säkerligen finns det fler ledtrådar i arkivlådorna.

/C