En hälsning från oss i arkivet:

Lämna gärna kommentarer om du har tankar, funderingar eller annat som kan vara av värde. Det är alltid trevligt med respons från läsarna - vare sig det är egna frågor eller svar på frågor från oss skribenter. Tack på förhand!

onsdag 24 juni 2009

Gnöla

Jag älskar de gamla beskrivningarna av vad orden innebär! Får nästan lust att börja prata så.

gnöla v.

Sjunga med lykter mund eller för sig sjelf.

Norrbotten, Piteå sn

/A

tisdag 23 juni 2009

Go ko

God a. Västbo hd, Långaryds sn, Småland.

En prästfru sade till sin piga:
Lukkta du koe, lukkta du goe
(luktar du ko, luktar du go(tt))

De hade lite konstiga luktideal på den tiden verkar det som.
Man kanske borde börja med kodoft på flaska? ;)

Hafv en treflig eftermiddag
/A

Ett litet förkunnande om bröd

En längre liten harang som slutar såhär:

Ingen fick smaka varmt bröd, ty då blev dom lata, det sades om lata menniskor den der har inte brått äftäre en når han får smör på varnt bröd.

Man ska alltså inte äta bröd om man vill hålla sig "olat"?

från Söd, Oppunda hd, V. Vingåkers sn.

/A

onsdag 17 juni 2009

Gnosp

Gnosp s. Blekinge, Sydöstra

Munsbit af något godt; jämför "nattgnosp".

Som att fyllekäka ungefär kanske? Donken och dylikt kanske borde införa det som en meny? Nattgnosp, inkl. pommes och läsk. Skulle vara något...

Gnospa = äta hastigt och ifrigt.


/A

tisdag 16 juni 2009

Gnola och gno

Hittade underbara förklaringar!

gnola v. (Hälsingland)

a) sjunga sagta för sig sielf

b) tala för sig sielf eller morra emot

c) gnaga och äta på något som är hårdt

Själv känner jag bara igen det första betydelseområdet!

Verbet gno tycks även ha en lite liknande betydelse:

"Han talar innom sig och täncker inntet godt", Dalarna, Näsgårds socken.

Trevlig eftermiddag!
/A

fredag 12 juni 2009

Jänta

Ofta när vi sorterar arbetar man under en tid med samma ord. Då lägger man också märke till att ett ord kan beskrivas på väldigt många sätt. Ibland finns det en beskrivning av ordet i sig, ibland är ordet med i en beskrivning av någon annat och väldigt ofta finns ingen historia bakom ordet alls (endast uttal, uppteckningsort, insamlare och år).

Jag arbetade under en stund med Jänta. Här kan vi se en enkel beskrivning av ordet, från Valbo sn i Gästrikland: ”Den vanligaste beteckningen för flicka är jänta.” Det roliga med detta är att det upptecknades 1941, samma år som en uppteckning i Råggärds socken i Dalsland berättar att ”Folk från Norge kallades norskar. En flicka från Norge kallades jänta. En flicka härifrån skulle tagit detta tilltal som ett skällsord.” Det är alltså stor skillnad på om detta är ett positivt, negativt eller ett neutralt ord. Längre beskrivningar hittar vi upptecknade från Hälsingland: ”Som ungdom anses båda könen mellan 15 och 25-30 år. Ungdom består av pojkar och jänter, (förr gossar och stinter). De som var ogifta vid 30 år, blev gammeljänta respektive gammelgosse. Benämningen giftasvuxen förekommer” (Arbrå socken). Genta s. ”[K]allades en gammal piga, som kommit på öfwerblefna chartan, och förlorat alt hopp om giftemål” (Delsbo socken. Notera den mycket charmiga stavningen av överblivna kartan!)

Jänta förekommer också en gåta, från Grangärde socken i Dalarna:

Vit som krita å svart som beck
Dansär som e jänta
Å gnäggär som en häst

Kommer ni på svaret? Just det, en skata.

Men vi är inte klara med utredningen om jänta ännu. När huvudordet är färdigsorterat har vi alla sammansättningar och avledningar. Jag nöjer mig med att citera en sammansättning i dag, ordet Jänt-leda från Hedemora i Dalarna. Ordet betyder avsmak, olust för flickor. ”Hon sydde på honom avsmak för flickor (sade om en kvinna, som sydde i en knapp eller på annat sätt lagade ett plagg, som en yngling hade på sig. Motivet kunde ju vara svartsjuka. Gammal tro som senare togs mera på skämt).”

Men vi ska väl inte sluta med någon olustigt eller tråkigt? Nej, ibland är det de korta beskrivningarna av ett ord som är de roligaste. Som denna, även den från Grangärde i Dalarna:

”Så härligt” sa Robert, när han låg mä jänta.

/J

torsdag 11 juni 2009

Små historier

En del historier är väldigt roliga i sig trots att de inte innehåller några speciella dialektala ord eller uttryck. I den här historien har vi visserligen pes men det är något med historien om den manliga gemenskapen som jag fastnat för. Nu för tiden är det ju nästan bara kvinnor som går på toaletten tillsammans. Namnen är anonymiserade.

”samtidigt ställde Oskar sig vid ytterkanten av flotten och tömde sin blåsa i en lång stråle ut över sjön. Flera andra gjorde likaledes. Även Per [ ] … När Per kom tillbaka till de andra flinade några av de yngre och John [ ]frågade spydigt: ”Va har du hatt för däg, som stått å klämt på pes’n så länge?”

/J

onsdag 10 juni 2009

Präster

"Spring, spring, pojka! Ser I inte! Preste'a kommer!" Så kunde det tydligen låta på en skolgård i Västergötland på 1880-talet. Ett belägg berättar:
"Den vanliga benämningen för skollärarne, som ofta voro prester. Genom den dubbla tjensteårsberäkningen var skolan en genväg att tidigare komma åt ett pastorat, för hvilket man ansåg sig bäst beredd genom att utnöta sin bästa mannakraft på dumma skolpojkar."

/J

Äntligen tillbaka med ett gnadder!

Äntligen är man tillbaka, ej ännu inne i arkivet men likväl utanför. Mina kära kollegor har hållit liv i bloggen under året och nu ska även jag börja ta mitt ansvar.

Idag har jag suttit och både gnåddat (skrattat högljutt, Bara hd, Oxie hd) och gnattrat/gnaddrat (småskrattat/fnittrat, Västerbotten och Bara hd) åt avigsidan.se. Helt fantastiskt rolig ibland!

Sidd uti här å gnaddra, för att citera Bara hd.

Vi hörs!
/A

onsdag 3 juni 2009

Kärlek

Lite kärlek mitt i veckan, från Ugglums socken i Västergötland.

Begreppet älska uttrycktes med ’töcka om’, ’vara kär i’, ’lika’.
”Han va kär i’na.” ”Den maten likar mä inte.” ”Pinkär (över öronen förälskad)”. ”Töckefrö (medel att uppväcka kärlek)” En sympatisk människa har ”töcke mä sä (tycke med sig)”. Om en flicka som har tur hos männen säger man att ”ho ä i sånt pojkatöcke (även karatöcke)”

/J