En hälsning från oss i arkivet:

Lämna gärna kommentarer om du har tankar, funderingar eller annat som kan vara av värde. Det är alltid trevligt med respons från läsarna - vare sig det är egna frågor eller svar på frågor från oss skribenter. Tack på förhand!

torsdag 18 december 2008

Julpuss

Nu är det snart jul och vad passar då bättre än det Uppländska uttrycket om palt-tuggan. Även om de tackade på ett skämtsamt sätt så tycker jag att vi ska hålla liv i seden med tack-pussar till de personer vi tycker om.

I talesättet: ’Du ska få en puss i påsk å en palt-tugga i jul’ vilket användes när man på ett skämtsamt sätt ville tacka någon för någon liten sak som man fått eller för någon tillfällig hjälp som lämnats”. (Uppland, Börstil och Vaksala m.fl. snr.)

God jul!

/J

måndag 15 december 2008

Svenska brats

En brat är slang för ungefär ”skitunge”. Ordet har vi importerat från engelskan och det kan ha betydelserna (bortskämd) barnunge, snorvalp, skitunge, barnunge, överklasslyngel eller illbatting. Etymologin är alltså inte direkt spännande när det gäller detta ord. Däremot finns ordet ”brat” också i våra samlingar med helt andra betydelser och en utredning om dessa svenska brats kommer här.

Substantivet ”brat” finns endast belagt i Västergötland där det har betydelsen ”pladder”. I Västergötland finns också ordet ”brata” vilket spinner vidare på samma betydelse: ”kvinna som pratar mycket eller skvallrar” eller ”mångordig” och ”skvalleraktig person”. Att en person skvallrar och pratar mycket är återkommande beskrivningar av olika typer av brats. Bland annat är ”bratek” en ”mansperson som […] skvallrar” och ”brat-kärra” och ”brat-lo” är ”en person som pratar mycket”.

Ser vi till de verb som finns upptecknade kan vi se att de till största delen handlar om olika typer av höga ljud. Gällande brata kan vi se att det i Småland finns betydelserna ”fjärta” ”bråka” ”knaka” och ”smälla (i isen)”. Blekinge har betydelsen ”grova väderspänningsljud” men också ”vara mallig” och ”ge med sig”. ”Skvallra” säger man i Halland och i Västergötland finns betydelserna ”gnata”, ”prata mycket”, ”tala fort”, ”skvallra”, ”gräla” men också ”rusa åstad”. Östergötland däremot har en annan betydelse: ”gå sönder”.

Att vara högljudd och talför är också betydelsen vi hittar i Svenska Akademiens ordbok. För verbet ”brata” finns tre betydelser: ”bullra, larma”, ”skryta, skrävla” och ”rumla, festa”. I Västergötland hittar vi också ”brata upp” med den roliga betydelsen ”lägga upp och visa något för att pråla med det”.

Vi kan alltså konstatera att de svenska bratsen framförallt är personer som talar (för) mycket, som skvallrar, pladdrar och talar fort. Det kan också vara en skrytmåns och en skrävlare. Gällande verben handlar de främst om höga ljud, vilket man skulle kunna koppla ihop med en person som pratar för mycket, för högt och för fort.

/J

tisdag 9 december 2008

Jultraditioner.

Om man tittar noga i våra arkiv kan vi se att det finns många traditioner och vanor som vi har än i dag. Som att ha en speciell julost till exempel.
Julosten skulle vara hög och vacker. Ett och ett halvt pund skulle den väga eller, ännu hellre, 2 pund, vilket motsvarar ungefär 12 och 16 kilo. Ibland kunde det göras flera större och mindre ostar. Det har varit och är ännu sed, att de, som själva har kor och mjölk, göra ’ystebyte’ med varandra.” (Sundals hd, Dalsland, 1919).

I dag är osten inte lika stor (i alla fall inte hemma hos mig) och inte heller gör jag den själv eller i sällskap med grannarna. Själva arbetet däremot var tydligen inget jobb före jul:
Ysta julostarna var ett oktoberjobb. Man påstod, och påstår ännu, att det är mest ostämnen i mjölken den tiden. De, som hade mjölk själva, gjorde byte med mjölk, de som ingen mjölk hade, gjorde ystöl med åtföljande kafferep.” (Nordals hd, Dalsland).

Yst-öl var en "bjudning, sammankomst, vid vilken gästerna har med sig mjölk till värdfolket för ostberedning".

Det hela låter mycket trevligt. Arbete med efterföljande kalas i oktober och sedan har man tolv kilo ost till jul.
/J

måndag 1 december 2008

Fortkörning

När många av beläggen i vårt arkiv samlades in var det för många häst och vagn som gällde istället för bilar. Det visar detta belägg:
"Dä går så dynga slör honum i skallen (om en fortkörare; hästens urtömningar hinna ej falla till marken utan föras av farten i vågrät riktning, menar skämtaren)" Närke, Sköllersta hd.

/J