I dagens Sverige är tilltalsreglerna ganska simpla. Man behöver inte använda titlar eller nia personer utan det går bra att säga "du". Det är snarare negativt än positivt att nia en ensam person. Det kan göra så att den personen blir irriterad eftersom det bara är en person och inga ni. Men hur var det förr i tiden? Här kommer två belägg som visar vad som var kutym då.
Dalsland, Valbo hd, Råggärds sn
Till äldre personer samt till föräldrar och sådana som på rang och värdighetsskalan stod över fick man ej säga du. Det vanliga tilltalsordet till dessa var I. Man sade I far, I mor, I höspen (husbond), I Matmora. War husbond och matmor särskilt fina bondfolk tilltalades de med ordet kära far och kära mor.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Personerna i gården voro Mannen och hustrun. Barnen kallade dem "far" och "mor". Senare vid omkr. 1870 ändrades detta tilltal till "pappa och mamma". När föräldrar talade med varandra i hemmet brukade de mest samma tilltalsord "Du far" och "du mor", eller dopnamnet. När de talade med barnen om varandra brukades ofta orden "far din" och "mor din".
I andra länder är det väldigt viktigt med rätt tilltal, det kan i en del länder och i vissa situationer vara väldigt svårt att veta vad som är lämpligt att använda. Att Sverige är så enkelt i jämförelse kan vara både positivt och negativt beroende på hur man ser på det. Vad tycker ni om Sveriges tilltal och har ni någon gång varit med om någon situation där ni har reagerat på tilltalet?
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar