Tingel tangel

Från Hälsingland, Arbrå sn kommer detta belägg:

Bjangel = lysande men värdelösa föremål.

/L

Synonymer funna; vi behöver inte längre bresa.

Det är inte varje dag man behöver ett ord fenomenet att sitta bredbent, det kan jag medge. Trots detta har jag många gånger undrat mest för sakens skull vad det egentligen kan finnas för ena alternativ. Nu äntligen har jag kommit över ett gäng fynd som helt klart kan ersätta det norrländska bresa.

Först ut är belägget grena från Småland (S. Möre hd, Torsås, 1936) som beskriver en viss herre som "grenade så brett" så att det var läge att tala om det för offentligheten. Några andra som grenade märkbart var norrbottniska flickor med "fallenhet" för stora pojkaktiga kliv över gärdsgårdar (o. dyl.) som valde att kliva över i stället för att krypa [under]. Hon hade s.k. grenalår. Minsann. (Nb, Töre sn., 1936)

Vidare följer verbet gresa som i Medelpad och Småland och på Öland betyder att gå med benen "vidt skilda". Däremot är det i Halland en mer avslappnad inställning till det hela, i förklaringen 'ligga i sängen och dra sig'. (Viske hd, Värö, 1971) Belägget har inkommit till samlingen långt senare än t.ex. Ölandsbelägget, som är från 1870-talet, plus att de andra landskapen representeras med sena 1800-talsbelägg i betydelsen bresa. Har vi fått en betydelseförskjutning, tro? På Öland fungerar också verbet gridda i samma betydelse.

Tydligt är att ordet skrefva har synonymer som låter mycket finare och att latin kan säga det minst lika bra: vericare.

C

Svenska brats

En brat är slang för ungefär ”skitunge”. Ordet har vi importerat från engelskan och det kan ha betydelserna (bortskämd) barnunge, snorvalp, skitunge, barnunge, överklasslyngel eller illbatting. Etymologin är alltså inte direkt spännande när det gäller detta ord. Däremot finns ordet ”brat” också i våra samlingar med helt andra betydelser och en utredning om dessa svenska brats kommer här.

Substantivet ”brat” finns endast belagt i Västergötland där det har betydelsen ”pladder”. I Västergötland finns också ordet ”brata” vilket spinner vidare på samma betydelse: ”kvinna som pratar mycket eller skvallrar” eller ”mångordig” och ”skvalleraktig person”. Att en person skvallrar och pratar mycket är återkommande beskrivningar av olika typer av brats. Bland annat är ”bratek” en ”mansperson som […] skvallrar” och ”brat-kärra” och ”brat-lo” är ”en person som pratar mycket”.

Ser vi till de verb som finns upptecknade kan vi se att de till största delen handlar om olika typer av höga ljud. Gällande brata kan vi se att det i Småland finns betydelserna ”fjärta” ”bråka” ”knaka” och ”smälla (i isen)”. Blekinge har betydelsen ”grova väderspänningsljud” men också ”vara mallig” och ”ge med sig”. ”Skvallra” säger man i Halland och i Västergötland finns betydelserna ”gnata”, ”prata mycket”, ”tala fort”, ”skvallra”, ”gräla” men också ”rusa åstad”. Östergötland däremot har en annan betydelse: ”gå sönder”.

Att vara högljudd och talför är också betydelsen vi hittar i Svenska Akademiens ordbok. För verbet ”brata” finns tre betydelser: ”bullra, larma”, ”skryta, skrävla” och ”rumla, festa”. I Västergötland hittar vi också ”brata upp” med den roliga betydelsen ”lägga upp och visa något för att pråla med det”.

Vi kan alltså konstatera att de svenska bratsen framförallt är personer som talar (för) mycket, som skvallrar, pladdrar och talar fort. Det kan också vara en skrytmåns och en skrävlare. Gällande verben handlar de främst om höga ljud, vilket man skulle kunna koppla ihop med en person som pratar för mycket, för högt och för fort.

/J

Olika typer av öl.

Det är mycket som får en att skratta till i arbetet med dessa dialektord. Något som har fått mig att reagera den senaste veckan är olika belägg om öl. Att "öla" har vi ju redan varit inne på (se tidigare inlägg) och för vissa av oss var det "svensk öl" som intogs under kvällen. Svensk öl betyder enligt Vännebo i Grangärde socken helt enkelt starkt öl. Om det fanns några alternativ till detta starka öl vet vi inte men vi kan hoppas att det var ett öl av bra kvalité och inte så kallat "brakskits-dricka" som det berättas om i ett belägg från Västanfors socken i Västm. Förklaringen till detta underbara uttryck är helt enkelt "dåligt öl". Kanske kommer man, om man dricker för mycket av denna dryck, att "blindfisa", det vill säga att "släppa en fjärt som inte hörs men däremot känns" (Uppland, Börstil och Vaksala m.fl. sn.). Eller så går det så långt att man klär upp sig i "paradis-dräkt", alltså man slutar kvällen "fullständigt naken" (Smål. Norrviddinge hd.). Men då ska det nog vara bra mycket svensk öl som har inmundigats.

/J

Vilken tid följer du?

Förutom alla skratt kan man också få sig en del lärdomar av beläggen vi sorterar. I dag, under belägget 'borgerlig', fick vi bland annat lära oss om de olika tidssystem som har funnits i Sverige.

Ett citat som "Visar er klocka borgerlig tid eller går den en timme före?" följs av förklaringen
"En s.k. borgerlig tid, gemensam för hela landet, infordes i Sverige 1878 och gällde fram till år 1900, då den s.k. medeleuropeiska tiden infördes." (Västerbotten, Nysätra sn.)

Här finns också en hänvisning till 'bondtid', och under detta belägg kan vi bland annat få lära oss att bondtiden var den tiden som kyrkklockan i byn visade medan borgerlig tid visades på en klocka som gick "rätt". Någon vidare forskning kring skillnaden mellan borgerligen och bondtid gjorde jag inte, men det verkar som att skillnaden alltså kan ha varit uppåt en timme (om det kanske inte var så att det alltid var en timme i skillnad?). Om intresse finns kan vi gräva mer under veckan för att se vad arkivet säger om skillnaden i de olika tidssystemen.

/J